Äntligen helg!
Idag ska jag spendera eftermiddagen i stallet med mina fyrbenta halvtonnare till vänner. Jag missade förra helgen eftersom jag jobbade då, så idag ska jag ta ut lite extra av kvalitetstiden där.
Så länge jag inte behöver rida Fortuna så går det nog bra. Hon är nämligen ett fall för Ponnyakuten, om hon gick under gränsen för mankhöjden vill säga... Hon är lat men det räcker inte bara med det. I skritten och traven fungerar hon bra, men när man ger galoppskänkel stannar hon och vägrar gå framåt. Ibland stannar hon om man tränar övergångar från halt till skritt eller halt till trav också, men det händer inte lika ofta som det där med galoppen. Så har hon lärt sig att lyfta galopp först när ridlärarinnan kommer med långpisken efter henne. När hon nu då får praktisera detta i princip varje dag för olika ryttare, mindre och mer erfarna, så har hon fastnat i träsket. Och man blir rentav arg av att rida henne! Senast jag red henne jäklades hon också men efter lektionen tyckte ridläraren että pärjäsit ihan hyvin selässä ja hevonen liikkui todella innokkaasti kun liikkui... ja Fortunalle riittää kun laukka sujuu eteenpäin. Man har lite svårt att ta åt sig av beröm efter att man ridit och varit frustrerad sjuttio procent av tiden på hästryggen.
Håhå. Men om man får den att lyfta galopp en gång utan att den stannar så känns det som en seger! Det händer ibland men det händer SÄLLAN.
Här: "Snälla julgubben..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar