Eftersom jag har en äkta förkärlek till svenska dialekter så sitter jag alltid nusomdå och letar igenom vad Internet har att erbjuda. Idag hittade jag följande skrivet på närpesiska som publicerats i HBL. (Källa)
"Ja talar allti närpessproåtche me aar Närpesboar shenn i Helsingfosch. Men fö ti itt vaar klassa som allmänt undeli så bruk vi haståt byt uvi ti hyögsvensk, å buri bensk som e häiter, tå nar som itt kan dialektin komber mie i samtaale.
Föscht tjändest e konstigt ti mitt i allt taal hyögsvensk me in arin Närpesbo. I Närpes talar an ju mest bare hyögsvensk i skolan, å tier bare me lärarin.
Men hitche je unjefär som tå två finlandsvenskar talar me kvarar åp svensk å in person som talar finsk komber mie i samtaale. Tå sviengär all uvi ti finsk.
Ja skriivar nestan allti åp dialekt i e mejl elå i e textmieddäiland åt aar Närpesboar, o anna folk som föschtoår dialektin. Ti viet hölis an ska skriv je itt allti så lett, fö na skrivriegler ha nu itt jag åtminstone foå lärt me i skolan. E je bare ti föschyök skriv som e loåter.
E kan hiend att ja a vari mäir moån om moodäschmuoåle mett sedan ja flytta froån Närpes. E je in vikti däil åv män identitiet å ja je livrädd fö ti mist an."
Skribenten är journalist i Helsingfors men född och uppvuxen i Närpes.
Jag tycker att skribenten får fram även min huvudtanke i sin allra sista mening (som jag nog blir tvungen att översätta till standardsvenska för annars finns det risk för att en hel del inte begriper vad jag dillar om): "E je in vikti däil åv män identitet å ja je livrädd fö ti mist an." Det är en viktig del av min identitet och jag är livrädd för att gå miste om den.
Om du går till källan och läser kommentarerna till denna kolumn så ser du ganska snabbt att det är ett rätt kluvet folk som sagt något där. Bland annat den här, en av många: "Förbjud närpesiska, detta imbecilla bonnläte som får en att skämmas som finlandssvensk." Jag vet inte vad imbecill betyder men orden förbjud, bonnläte och skämmas klingar negativt så jag drar slutsatsen att imbecill inte är desto positivare det heller. Det var nog riktigt elakt då man riktigt tänker efter. Jag kan faktiskt tillägga att jag anser att österbottniska dialekter klingar mycket vackrare än nyländska. Det är ett snällt sätt att uttrycka ett svar till den där elaka kommentaren. Slutdiskuterat.
Jag skäms inte för att jag är finlandssvensk. Jag är stolt över att vara finlandssvensk. Här finns så mycket att ta vara på som har en massa kultur och historia i bagaget och en otroligt stor mångfald bland språk och seder. Jag rent utsagt älskar att lära mig nya ord och uttal på finlandssvenska dialekter och jag kan skratta hur länge som helst åt uttryck som folk i min omgivning häver ur sig bara för att det låter så roligt.
Nu är ju närpesiska inte min dialekt men jag kan stolt och högaktningsfullt försvara den ändå. (Jag råkar visst också känna folk som kommer att tacka mig för det där.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar