komber ååter våårä
blååsand från än varmare zoon
taatsä ti dråppar
all skranglo tåppar
gröönskar på pälargoon
Fågla ti vääsnas värr än di bruuk
tsänslona vaar så öim å så mjuuk
onga åm kvälda sväittas ondi fällda
knälldär å foodrar struuk.
Kansje vi prooar
mang sårttäs skooar
fön e vaar tårtt på bakka än daag.
Snuuo ska bräkk ås
hoosto ska knäkk ås
bäinä vaar mjuuk å svaag.
Men om vi gaar åt Fäboda til
krååko ho slåår i stjye sin drill.
Takkona lambar
äinriisi dambar
tsänga vaar yyr å vill.
Driivona löisis
Remso ho pöisis
vattni hä stuuar upp i all diik.
Iisa ti blåkknar
pimplarä dråkknar
fast i än grunnän viik.
Men saan ti nåågra som lämnar kvaar
bär uut motoorä siin som di haar.
Lägger döm i bååta som är roti i nååta
puustar å svär å draar.
Daga vaar länger
nääträ vaar tränger
snart siir a duuni runt uuta äld.
Hööger å hööger
soolä ho hänger
äin meter minst var kväld
Gräsi he fröudas räj vi var knuut
kuuddona röutar räj å vil uut.
Stinn vaar i haga
juuri ondi maga
böndrä vaar nöjd ti sluut.
Dikten ovan är skriven av Erik Sundholm och den sjunges med "Vårvindar friska"-melodin på pedesidialekt. Den handlar om våren.
 |
| Jag sökte efter en lista som jag har över olika bockningstyper när det gäller armeringsstål och så hittade jag den här istället... vad det nu är. Jag ritade den (tydligen) på en lektion i betongteknik någongång ifjol... Eller så har den krupit in i min betongmapp av sig själv. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar