Ikväll blir det inte mycket gjort kan jag tala om! Har gått i skola från klockan halv ett till halv sju idag. Egentligen är det inte så lång tid i skolbänken, men jag hann ju vara vaken så länge innan det blev dags att gå till skolan så dagen känns lång i alla fall.

I morse började jag med att brassa på i kakelugnen utan kakel hemma. Björkved är det bästa som finns när det är småkyligt. Sedan åt jag frukost, matade katten (fast i omvänd ordning... Bortskämd katt? Sällan...) hämtade posten, kollade mailen, packade väskan, gick via fammos, startade bilen och körde mot studiestaden.

I skolan lärde jag mig inte särskilt mycket nytt idag. Egentligen borde jag väl nog det men det gick liksom inte. För egentligen, finns det någon i hela världen som föredrar att gå i skolan på kvällar framom dagar? Uuööh. Shoot me.

När är det tänkt att man ska hinna med alla skoluppgifter då? Ja, inte på kvällarna efter skolan i alla fall. Jag har på känn att det blir en lååååång dag imorgon innan jag får ta helg. Jag har ett långt stålarbete på hälft som knappt är påbörjat, tre rapporter om dåligt inomhusklimat som jag ska analysera och skriva åtgärdsförslag till, snart kommer en mördaruppgift till i byggnadsmekanik och säkert ett betongarbete också. Gud förbjude. Man borde alltså räkna, räkna, räkna för annars hopar det sig och då sitter man kvar där sen när alla tenter ska skrivas före jul.

Fast ibland går det inte att räkna för det blir fel och fel och fel och då är det lika bra att sätta undan beräkningarna tills det känns som om hjärnan är piggare.

Annars är det ingen idé.

Ikväll har jag bakat "myror" enligt följande:
ca 75 g margarin
3/4 dl socker
2 msk sirap
3-4 msk kakao
hackad mandel
corn flakes
Mariannekross

Smält ihop allt i en kastrull. Börja med margarinet, sockret, sirapen och kakaon och rör tills det blir slätt och mjukt. Ta bort kastrullen från plattan och rör ner corn flakesen, den hackade mandeln och Mariannekrossen. Rör om ORDENTLIGT. Det ska vara så mycket torra ingredienser så att all massa binder till det torra, det ska alltså inte flyta omkring en massa gegga. Sätt sedan över i små formar eller klicka ut direkt på bakplåtspapper på en plåt eller på ett fat och ställ in i frysen. Låt stå i frysen tills massan stelnat ordentligt.

Ingredienserna kan varieras i mängd och sort men det här är ungefär vad jag brukar använda. Garanterat inte hälsosamt men ack så gott så här lill-lördagen till ära.

DU DIN KLANT TILL CYKLIST I JAKOBSTAD I MORSE: Om du hade en svart cykel, utan reflex, bar svarta kläder UTAN reflex och förutom detta även trodde gott om mänskligheten och skippade hjälmen också, och cyklade över Pedersesplanaden klockan 8.15 idag; om du läser detta så vill jag att du ska veta att du var äckligt nära att bli en död cyklist idag!! Gör inte om det, tack! Med blotta förskräckelsen och puls på 230+ och inte ens en blick bakåt från cyklisten kunde vi båda två fortsätta våra dagar som det var tänkt.

Nu har jag hängt upp julstjärnan i fönstret så nu är mysfaktorn uppe i 100 %.

Igår red vi dressyr en halvtimme och sedan hoppade vi andra halvtimmen av ridpasset. Det var ett riktigt bra upplägg av ridpasset för hästen blir så bra mellan hjälperna efter att man värmt upp inför hoppningen med dressyr. Stig var mycket duktig. Han hade inte gått någon lektion innan så han var som en ångmaskin att sätta igång och väldigt het, men lyssnade bra på mina hjälper ändå. Först tränade vi övergångar med korttrav till halt till korttrav på långsidan, sedan gällde det att samla hästen på kortsidorna och göra halt på mitten. Sedan skulle vi rida i skritt och börja tvära på långsidan och i tvärningen övergå till korttrav och hålla samma tvärning hela långsidan till slut. Hoppningen fixade vi enkelt med ett hinder på ändvolten som vi hoppade varv efter varv. Det var inget högt hinder och övningen gick ut på att komma så rätt på det som det bara gick.

På tisdagkväll ska jag till stallet igen, men den här gången är det mamma och scouterna som ska rida. De lär ha tjatat om det i flera terminer och nu har mamma äntligen gett med sig, så på tisdag alltså. Jag ska med som moraliskt stöd för mamma har inte ridit mer än en gång och då tvingade jag upp henne på Lilleman och hon höll i sig skithårt i sadeln hela varvet runt manegen och sedan vågade hon inte släppa taget och sitta av. Hon har varit med och acklimatiserat sig en gång när jag red, så det går nog säkert bra på tisdag. Jag tror att det lättade en aning när jag talade om att det faktiskt pågår en gubb-grupp där för tillfället som kämpar på för fulla muggar!

Äntligen helg!

Idag ska jag spendera eftermiddagen i stallet med mina fyrbenta halvtonnare till vänner. Jag missade förra helgen eftersom jag jobbade då, så idag ska jag ta ut lite extra av kvalitetstiden där.

Så länge jag inte behöver rida Fortuna så går det nog bra. Hon är nämligen ett fall för Ponnyakuten, om hon gick under gränsen för mankhöjden vill säga... Hon är lat men det räcker inte bara med det. I skritten och traven fungerar hon bra, men när man ger galoppskänkel stannar hon och vägrar gå framåt. Ibland stannar hon om man tränar övergångar från halt till skritt eller halt till trav också, men det händer inte lika ofta som det där med galoppen. Så har hon lärt sig att lyfta galopp först när ridlärarinnan kommer med långpisken efter henne. När hon nu då får praktisera detta i princip varje dag för olika ryttare, mindre och mer erfarna, så har hon fastnat i träsket. Och man blir rentav arg av att rida henne! Senast jag red henne jäklades hon också men efter lektionen tyckte ridläraren että pärjäsit ihan hyvin selässä ja hevonen liikkui todella innokkaasti kun liikkui... ja Fortunalle riittää kun laukka sujuu eteenpäin. Man har lite svårt att ta åt sig av beröm efter att man ridit och varit frustrerad sjuttio procent av tiden på hästryggen.

Håhå. Men om man får den att lyfta galopp en gång utan att den stannar så känns det som en seger! Det händer ibland men det händer SÄLLAN.

Här: "Snälla julgubben..."

Jag har ingen aning om vad jag ska bli när jag blir stor. Nästa gång jag fyller år blir jag tjugotvå men jag väntar fortfarande på den dag då jag blir stor. Egentligen vet jag inte om jag väntar på den, det går rätt så bra det här med att vara liten också.

"När jag blir stor" ska jag i alla fall bli byggnadsingenjör, eller konstruktör. Fast egentligen hade jag tänkt att jag skulle bli veterinär. Hur det nu sedan gick så kom jag aldrig så långt som till att ens söka till veterinärmedicin. Istället fick jag kortslutning i hjärnan och ställde till med detta kråtasverk och studerar byggnadsteknik idag. Men egentligen är det inte heller så hemskt långt från vägen eftersom  jag alltid har tyckt om att rita och har haft ett fantastiskt räknehuvud (tack gode Gud) och ett tag funderade på att studera till arkitekt men inte riktigt hittade det jag ville med det. Då föll sig konstruktion så naturligt eftersom att man som konstruktör får - om man har tur - vara lite arkitekt på samma gång om man ritar och räknar. Visst kan jag ångra mig ibland och visst finns det förskräckligt mycket i den här branschen som inte intresserar mig ett dugg men som jag nu ändå har börjat studera och kommit fram till att det nog är lite intressant ändå. Gällande räknehuvudet idag är det ungefär som med världsekonomin: det fluktuerar. Jämfört med en del framstår jag som räknenörd men om jag jämför mig med andra ingenjörer så räknar jag som en kratta rätt så ofta.

Nu har jag ungefär ett års studier kvar och så ska jag skriva ett slutarbete och få det godkänt och hämta ut papper som det står mitt namn på samt att jag får kalla mig ingenjör. Men jag vet inte om jag vill arbeta som ingenjör. Lagom tidigt att komma på det nu, jag vet.

Visst, jag tycker fortfarande om att räkna och rita men det där ansvaret som kommer i samband med det är jag inte alls så säker på att jag vill axla. Dessutom blir jag inte alls hög av tanken att sitta framför datorn i tid och otid var eviga dag.

Om vi enbart talar om vad jag vill och glömmer begränsningar som pengar, tid och lämplig utbildning så skulle jag vilja ha en gård med hästar, hundar, katter, får, getter, höns och kaniner. Gärna åkrar att bruka också, och skog att rida i. Ett stort trädgårdsland med massor av grönsaker, frukt och bär skulle inte heller vara fel. Däremellan djuren skulle jag nog kunna tänka mig att rita ett hus eller två mellan varven.

Tja. Hur får man ett sådant liv att gå ihop då?

I själva verket ligger detta scenario skrämmande nära min situation just nu frånsett att jag inte har några egna hästar hemma, ingen hund, inga får och inga getter. Ännu. (Hähä. Hoppas att min karl läser det här.)

Allt det jag nyss önskat mig är sådant som får mig att trivas hur bra som helst. Och ja, jag trivs med det jag har där jag bor. Jag bara önskar att det fortsätter så i framtiden också och att det blir en levande bondgård av det hela.

Och att vi får vara glada och lyckliga resten av våra liv. Oavsett vad vi jobbar med.

Jaha. Vad vet vi för nytt idag då?

Till att börja med måste jag tala om hur knäpp min telefon har blivit på senaste tiden. Plötsligt kan den börja "blinka", dvs. displayen slår på och av med tio sekunder emellan. Skitirriterande bara det. Därtill laggar klockan. Och alarmen. Det att klockan laggar, det tål jag nog för den slår om till rätt tid bara man har ro att vänta två sekunder, men att den laggar så att alarmen inte slår på när de ska, DET gör mig alldeles svettig och het! Hur många gånger har detta hänt då? Typ femton. Fast bara en gång så att jag kom för sent till jobbet, de andra gångerna har jag bara tänkt stiga upp tidigare hemma för att hinna med allt som jag tänkt mig. På senare tid har den också börjat stänga av sig och blockera mig totalt. Då går den inte ens på fast man trycker på av/på knappen. Då måste man nämligen pilla ut batteriet och tumma lite grann på kontakten inuti och sätta tillbaka batteriet på nytt. Då kommer den kanske på. Telefonen i fråga är köpt i mars om jag inte minns galet. Så imorgon när jag kommer hem från studiestaden så ska jag gå till telefonbolaget och kräva en ny telefon på garanti alternativt att de fixar min nuvarande. För jag har fått nog av lagg!

Jag ska skriva en rapport nu. Om jag inte gör det nu så har jag på känn att det inte kommer att bli skriven någon rapport alls. Den ska handla om förra veckans seminarium.

Så borde jag diska också.

Och räkna lite förskjutningsmetod.