Kolteckning: Hästöga

"Det är något med utsidan av en häst som är bra för insidan av en människa."

 -Winston Churchill

Och se, jag plockade fram mina papper och pennor till sist! Det satt hårt men den här gången blev jag riktigt nöjd med resultatet!

Tecknat med kolstift på vitt papper. Highlightingen har jag fixat med hjälp av formbart suddgummi som jag försöker bli god kamrat med även om det inte riktigt vill sig alla gånger ännu. Till mellantonerna använde jag en vaddtuss till de större områdena samt stompfer till de mindre. Jag fuskade lite grand och använde en blyertspenna 9B till skarpa linjer nära ögat för att jag inte skulle förstöra allt med kolstiftet.

Kol på vitt papper. Storlek: ca. A4 

Stig lille

Det blev inte vad jag tänkte mig men i alla fall fick jag teckna och sjunga framför datorn så hårt jag förmådde en liten stund. "Min" lilla gris Stig på 170 cm  i mankhöjd och ungefär 600 kg tung som glatt hälsar mig välkommen genom att dregla mig i ansiktet varje torsdagkväll. Väldigt ofta får jag också från hästryggen uppleva den explosiva glädje som ligger i att rusa runt runt och ruska på huvudet så mycket det går. En hundraprocentig livsnjutare som förtjänar en massa tjäärlek (och det får han också).

Pastell på tonat papper. Tid: ca. 1,5 timme.

Plåster på såren

Det råder obehaglig tystnad på den här bloggen just nu. Det beror med allra största sannolikhet på min skolgång som allt annat blir lidande för. Även om jag inte hinner teckna så mycket så har jag fortfarande kvar alla mina hårbollar och fler är på väg, så jag uppdaterar djurbloggen ganska ofta. Man kommer dit genom att välja från balken ovan eller genom att skriva antasdjurgard.blogspot.fi. Lätt!

Men faktiskt, orsaken till att jag uppdaterar här idag är för att jag faktiskt ska teckna ikväll OCH imorgon! Det trodde ni inte! Ikväll ska jag teckna hästar och imorgon ska jag teckna trä. Jag har faktiskt fått användning för mina talanger i mitt ingenjörsarbete. Särskilt supersnärtigt är det inte att teckna genomskärningar för stockar, men det är lite roligare att sätta sin egen prägel på slutarbetet om man kan än att vara tråkig och sno alla bilder från någon annan. Just because I can! Ingenjörsarbetet är snart färdigt och idag släppte en stor sten från mitt hjärta när jag kunde skriva ut det och ge det åt någon i pappersform för att få feedback på dispositionen och förståbarheten. Heter det så? Hur lättförstått arbetet i sin nuvarande utformning är var det jag försökte formulera. Arbetet handlar om trä. Mer än så tänker jag inte gå in på här och nu, men om det finns någon nyfiken själ där ute så är du välkommen att fråga.

Medan ni väntar på mina klottor så får ni titta på ett par gamla teckningar som jag har för mig att jag kan ha visat er tidigare, men på något sätt måste jag försöka plåstra om er, mina trogna läsare som varje dag tittar till min lilla blogg och har blivit så besvikna på sista tiden. Förlåt så mycket.

Vattenfärg, någon gång på 10-talet. Inspirerats av Peder Fredricsson.

Flest "gillar" på Facebook. Färgpennor 2013.

Ett stulet motiv igen, tecknat för hand och färglagt på dator. 2009 kanske. De mest seriösa kossor jag någonsin tecknat.

Kolhäst på kandar

Hej på er! Jag har haft lite dåligt samvete för att jag inte har uppdaterat här så ofta som ni kanske skulle vilja. Jag har haft en teckning på gång rätt länge och nu är den färdig.

Jag skulle kunna dra hela historien om hur processen har framskridit men det innefattar historier som utspelar sig på toaletten nattetid och som innehåller spyor och ont i magen, så jag tror att jag skippar det. Istället kan jag berätta att det är frågan om kolpennor (Derwent) på färgat papper och att storleken är en A3:a. Någon tid har jag inte hållit reda på, men nog är det väl sex timmar kanske. Typ.

Har för mig att jag kan bättre än såhär, men nu blev det såhär.

Jag är riktigt nöjd med manen och pannluggen och med huvudets form. Nosremmen och pannbandet blev också bra. Sedan är jag en gnutta missnöjd över tyglarna som förstörde allt.

Nu ska jag fortsätta gå på tårna för mig själv och hoppas på att det jag ätit det senaste dygnet hålls där det ska och inte kommer ut samma väg som det kom in...

Ta hand om varandra!

P.s. Ibland händer det att jag uppdaterar djurbloggen fast jag inte uppdaterar här.

Invigning av akvarellerna

Jaha. Trodde att jag skulle uträtta stora ting nu när jag har köpt mina akvareller men där trodde tanten fel! Roligt var det men särskilt mycket tid lade jag inte på invigningen. Följande är mitt livs tredje akvarell ever så håll till godo. Sikta mot stjärnorna så når du kanske trädtopparna.

Kronhjortar har jag aldrig gjort något av så då fick det bli det. Så slarvigt att det nästan är pinsamt...

Jag har plågats av dåligt samvete för att jag inte har laddat upp några alster på evigheters evigheter känns det som så därför visar jag inte bara en utan två alster åt er idag. Följande har jag trixat med. Vad jag har gjort? Jag har haft mitt referensfoto uppochner när jag ritade av det. Följdaktligen tecknade jag hästen uppochner. Min hjärna är fantastisk!

När man tecknar uppochner så tecknar man bara det som ögat ser. Man blandar inte in något subjektivt som t.ex. "jag vet på vilken höjd ögonen sitter" ochsåblirdetfel. Därför blir resultatet oftast bättre och man når ett mera realistiskt slutresultat än vad man hade gjort om man tecknat "rätt väg". När man blir riktigt duktig klarar man förstås rätta vägen lika galant. Värt att testa, tro mig!

Halvfärdig uppochnerskiss.

Svartvit version av nummer ett.

Käpälämäen Figarro

Trodde inte att jag skulle säga det men äntligen regnar det! Oj, så skönt! Har idag tecknat färdigt ett annat beställningsarbete, en hästapålle den här gången. Jag har tyvärr inga bilder från tecknandets gång.

Käpälämäen Figarro, 16 x 24 cm. Pastell på färgat papper.

"Figo" i lite mera kontrast.

Den matta versionen.

Jag är riktigt nöjd med slutresultatet. Färgat papper gör verkligen susen när man vill visa pastellfärger i sitt rätta jag. Jag hann aldrig via konstnärsbutiken efter mera färger så jag blandade till dem själv från de några jag hade. 

Trallalaa! Nu återstår inramning och leverans!

Imorgon ska jag titta på får. Vi ska bli fler på vår "besöksgård". Finsk lantras, finullsfår.

Var snälla mot varandra! 

The Anton Study, part 2

Igår gjorde jag en kolteckning till som jag i slutändan inte blev så nöjd med men jag postar den i alla fall.

Anton

Jag hade inget flyt alls på tecknandet igår. Jag tror att jag var för trött. Handen lydde inte ögat och det blev bara fel. Det blev inte alls vad jag hade tänkt mig. Men det blir det inte alltid och då får man helt enkelt komma igen!

Anton kommer att komma igen men inte i kol nästa gång.

Pastell på tonat papper, A3.

Det här är en gammal bild som jag daterade 2010. Jag gjorde den i studiestaden och jag är riktigt nöjd med den. Jag tycker om den här för ljuset faller så vackert.

Idag har jag också ridit dressyr. Lilleman och jag hade lite olika viljor ett tag när han hade bakbenen i luften och jag ville att de skulle vara under honom. När vi hade bockat färdigt red vi en fin galopp och så tog vi helg båda två.

The Anton Study, part 1

Gjorde en frihandsteckning i kol av Don Auriello eller "Anton" som han brukar kallas. Jag tänker göra flera liknande av honom så håll ögonen öppna och hoppet uppe så kanske ni får se resten en vacker dag.

Idag lade jag inte ner någon extra tid på teckningen för jag ville försöka vara snabb för en gångs skull och inte satsa på detaljerna till förbannelse. Istället ville jag lämna sådant åt betraktaren.

Jag gjorde dock en stor miss för jag använde totalt fel papper, så jag är inte alls nöjd med highlightingen idag, men det får duga för dagen ändå. Bättre lycka nästa gång och absolut sista gången jag tecknar med kol på akvarellpapper.

Livstecken

Kaoset har nästan lagt sig, så när som på lite lådor, pennor, böcker och skolarbeten. Idag har jag varit sista dagen i skolan för i vår, men jag kan inte med gott samvete säga att jag har sommarlov för jag har fortfarande en hel hög med uppgifter att lämna in. Först ska jag fira förstamaj och ha en dag ledigt. Det tycker jag faktiskt att jag är värd!

Jag ska snart teckna något åt er också. Tills dess får jag så lov att bjuda på en gammal bild.

Mitt allra första dry-brushförsök från 2010.

Kolteckning: Häst

Jag tror att jag har hittat min favoritteknik. Jag hade inte tänkt rita mer idag, men jag var bara tvungen att testa att leka mera med ljus-skugg-effekt och jag skulle kunna hålla på i evigheters evighet för det är så fantastiskt kul!

Kol, A3. Tid: 45 minuter.

Till det här har jag använt vanligt vitt ritpapper, kolstift (Beckers "A"), suddpenna, bomullspinne och servett.

Pastellhäst

Eftersom jag inte vet om jag får ritat något åt er den här veckan så får ni titta på en gammal bild som inte har publicerats här förut (men nog på Facebook). Det är ett praktexempel på hur det går om man tappar koncentrationen mitt i. Jag lade ner hur mycket energi som helst på att få färgerna att stämma och på att få ljuset att falla korrekt. Men då det kom så långt som till de sista detaljerna på tränset, bettringen och bakgrunden (den största missen av alla missar) så tappade jag lusten totalt och förstörde nästan min pastellteckning genom att slarva mig igenom.

Häst i pastell, A4. 2011.

Godmorgon... kväll. Eftermiddag? Jag somnade i varje fall på soffan.

Det känns som om jag inte gör annat än snabba skisser på tecknefronten just nu. Sådana åstadkommer jag dessutom oftast i skolan och inte hemma. Jag tror att inspirationen är den största boven i dramat. Förslag på vad jag ska rita mottages gärna!

Nu ska jag återgå till kapningen av armeringsstål. Med vänliga hälsningar, "sällskapssjuk studerande med motivationsbrist".

Typ.

Konkret som kakel

Om livet var ett matematiskt problem kunde det beskrivas ungefär såhär: "Om jag har 10 iskuber och du har 11 äpplen. Hur många pannkakor får då plats på taket? Svar: Lila, eftersom rymdvarelser inte har hatt på sig."

Så något konkret också. Bjuder på en gammal målning (!) gjord med porslinsoljefärg på kakel.

Ta hand om varandra!

Tribute to Birka

Min första bästa vän i studiestaden betar på evigt gröna ängar sedan den 24 mars 2013. Birka är antagligen orsaken till att jag stannade kvar i studiestaden och inte åkte hem igen för två år sedan. En del idiotförklarar mig på direkten när jag har ett djur till min bästa vän istället för en människa, men sanningen är den att djur är de bästa vänner man kan ha. De förstår fast man inget säger och de lyssnar men svarar inte. De håller alla hemligheter och de muntrar upp en om man är på dåligt humör. De är alltid lojala och gör alltid allt för en.

Birka och jag har haft otroligt roligt ihop. Vi har sprungit genom snötyngda granar, ridit galoppombyten, blivit vettskrämda av barnvagnar, promenerat i skogen och blivit dyngsura i störtregn. Sista gången vi red tillsammans galopperade vi i full galopp över Söderfjärden en vacker vårkväll för ett år sedan. Det var en skön urladdning att tala om. På den galoppfärden lämnade massor av tankar kvar på vägen. Sedan träffades vi en gång i somras då vi var i Nykarleby. Sedan flyttade hon utomlands.

Så här är en Tribute to Birka som jag gjort i akryl på färgat papper. Det är säkert tredje gången som jag ritar av henne i olika syften. Men en sak ska ni veta: hon var mycket finare i verkligheten.

Vila i frid, kompis. Jag kommer aldrig att glömma våra bravader och fina stunder.

Birka. 2002 - 2013

GIMP-version 1

GIMP-version 2

Frihandsteckning

Om jag istället hade lyssnat på så hade jag kanske kunnat något om reglertekniken inuti Merventos vindturbiner...

Det roliga med den här skissen är att hästen rör sig högerut och det gör den unik. Av någon orsak så vill mina hästar alltid röra sig vänsterut när de blir nertecknade.

Istället tecknade jag en häst på frihand på baksidan av ett uppgiftspapper.

Fast jag ser sextio olika hästar varje vecka, inkluderat alla livs levande live, alla bilder och alla filmer och rider minst en gång varje vecka så funderar jag varje gång när jag tecknar en hur benen rör sig egentligen. Fast jag kan varje gångart och kan förnimma takten utan att ens sitta på en häst så vet jag ändå inte vilket ben som kommer först till marken och vilken rörelse som följer efter vilken när det kommer till kritan (ha, där fick jag till och med till en ordvits!). Jag har på känn att jag får köra en rörelsestudie här snart...

I övrigt har jag ett nytt akrylprojekt på gång. Den som lever får se resultatet någongång i framtiden. Ha en bra dag!

Idag är jag ledig för det är Pampas nationaldag. Eller ledig och ledig, jag räknar på pelarsulan för kung och fosterland. Nu har jag paus så därför tänkte jag posta en gammal teckning som jag gjorde av finnhäststoet Vestella för ett tag sedan.

Jag tecknade med färgpennor på tonat papper som hade lite struktur. På grund av dålig fotografering så är kontrasterna och ljuset inte vad det borde vara så därför ser hästens bakdel lite töntig ut på fotot. Den är så stor så jag kunde inte scanna in den.

Totalt lade jag ner ca. 10 timmar på den här teckningen. Jag blev riktigt, riktigt nöjd med den.

Det var ungefär vad jag hade att komma med idag.

Så blev den. Jag använde blyertspennor från HB till 9B, en stiftpenna av grovleken 0,5 mm, en servett, suddgummipenna och vaddpinnar. Extra nöjd blev jag över manen, pannluggen, bettringen, hästögat och kvinnans ansikte. Jag kunde ha lagt ner mera tid på kavajen, tränset och handsken.

Blyerts på akvarellpapper, 24x32 cm

GIMP-version 1.

... och GIMP-version 2.

Av någon orsak har jag fastnat i det här med att köra mina teckningar genom GIMP tills de blir annorlunda än originalet. För att nu ingen ska behöva grubbla i onödan så kan jag meddela att det alltid är den översta bilden som är teckningen i original. (Idag är den till och med inscannad, fast den blev ändå suddig.)

Mellan varven hinner jag teckna. Håll utkik efter fortsättningen. Ha det bra!


 

Nu är jag färdig med honom.

Domingo (e. Devejs, u. Gerbera)

2000 - 2010

Bilder från tillverkningsprocessen finns här och här.



Domingo hette han, var ett lettiskt halvblod och var sådär lagom på alla vis. Han var blind på höger öga från födseln men hade gångarter som om det hade varit himlen. Ibland såg han spöken på grund av ögat (och den lilla hjärnan) och otaliga är de gånger som jag trillade av på grund av hans skov. Det var Domingo som lärde mig hur samlad galopp ska kännas och hur det känns när hästen bär sig själv och nästan flyger.

Varje morgon när jag gjorde morgonstall stod han först i kön för han skulle ha mat först av alla och han skulle äta själv utomhus. Innan höet kom på tal skulle det alltid nosas och klias ordentligt. Varje morgon. Han är den enda häst som jag har stött på hittills som valt människor före hö. Men så en kväll när kvällsstallet skulle göras och hästarna skulle in så stod han mitt i sin hage som han delade med en hingst och vägrade komma. Han hade blivit tilldelad en spark som brutit bakknät på honom. Veterinären sydde men eftersom hästar inte kan läka benbrott avlivades han senare.

Idag betar han på evigt gröna ängar.